...just min gamla blog här. Undrar om det är intressant eller sorgligt att jag slutade skriva när måendet inte längre var som ett rusande tåg. Eller... ja... under kontroll rusande åtminstone =)

Undrar om man är stabil trots att inget är ombyggt utan bara upp-pallat?

Ja, ja... Som jag läste någonstans - går det inte att laga med silvertejp så är det trasigt. =)

Leker Liv 00:28 natten till onsdag
Målar glada ansikten som jag kan bära imorgon

Fast Glöden har stelnat så den kulören får saknas
Ersätter den med Duktigheten för de påminner en aning om varandra
om man inte tittar efter

Det är lite kallt att måla på vintern
Fingrarna stelnar liksom
Alltför lätt blir det grinande Clowner
som doftar Ironi

***Saxat från min poeter.se***

Måndag igen! En vecka sen jag skrev (nå´t vettigt) här. Förvisso säger väl det jag skrivit det mesta.  =(

Denna förbannade julen! O detta eviga gråa mörker. Kan räcka för att få den mest stabila av varelser ur led. För oss som inte tillhör den kategorin är det rena giftet.

Och tomten tappar sitt fina skägg och finner det inte åter.

Då skrattar alla barnen högt men Lasse liten han gråter

som bara en Lasse kan för han tror på tomten, han!

När festen är slut går man ut på stan och blåser i papptrumpeter.

Och julefrid över nejden rår, som det så vackert heter.

Och tomten är full som ett as. Se det var ett riktigt kalas!

Nästa år kommer han igen, säger barnen, och då får vi klappar av 'en.

Men tror dom det så tror dom fel för igår blev han lagd i graven.

Slå i mera öl och mjöd! Jultomten är faktiskt död.God jul!

                                           - ur Cornelis "Jultomten är faktiskt död"

Kan någon väcka mig från det här livet??? Snälla - jag orkar inte mer!

 Bara lite poesi här idag. Händelselös måndag...

Vi föddes inte med napalm brännande
frätande vår längtan bortom smärtans gräns
Det är vår rädsla som brinner
bränner förnuft och mod till benblankt

Barnafadern föddes inte till förfall skämmandes
skrämmandes när begäret sliter förnuftet
Det är hans rädsla som föder
göder tvånget att bedöva

Jag föddes inte i ångest vakande
vandrande i utkanten av Livet
Det är min rädsla som kedjar
vädjar duckar för fler slag

Spar dina krafter Lilla Flicka
Du lär behöva dem om du skall komma igenom dagen.
Du måste hålla dig i rörelse om du inte skall stelna
frysa fast i din egen smärta
Som en staty i den sjö de kallar Livet

Se som det snöar över Livets sjö idag
trots att det går mot sommar

om jag kan se flingorna falla (frågar du Lilla Flicka)
Nej, men jag kan se dem i dina ögon där ditt hjärta speglar sig
och jag kan känna vinterkylan från din kropp

Så spar dina krafter Lilla Flicka
men håll dig i rörelse

vandra...
vandra...

...på Undergångspoesi och vältrande i Ångest och kyla
Vill inte skriva om sorgen jag ser i dina ögon

vill skriva om hettan inom mig när du suger in min blick i dina ögon
vill skriva om lusten som föder lusten att leva

Jag vill leka kurragömma med Livet och Kärleken
av den enkla anledning att jag kan

vill delta i leken istället för att sitta i ett hörn och se på
för jag har insett att jag inte kan falla längre

Länge har jag överlevt
Nu tänker jag leva

Jag trodde jag var lämnad att dö. Bortglömd av Lyckan.

Instängd i dig… mig… eller det mellan oss som skulle vara Vi men hade blivit ruttet och förgiftat.

Egentligen var jag aldrig det. Lämnad alltså. Det var det värsta. Jag hade lagt mig där själv och väntade på att tiden skulle ta slut. Men jag förstod det aldrig då. När du andades in ångorna av Förintelsen kunde jag släppt din hand. Istället för att låta giftet vandra från din hand till min. Sluta sig runt mitt hjärta...

Det band som fanns mellan oss är söndertrasat. Sönderstucket av vassa kanyler, fruset av snö och solkat av förhoppningar som skrumpnat som daggmaskar kvar på gatan dagen efter regnet. Finns kvar som Kärlek men inte längre som ett Vi. Jag tror du ser det du med. Dina ögon ser trots att du inte vill släppa det in i ditt medvetande.

Trots rastlöst vandrande har musklerna förtvinat. Närapå glömt skratt och Liv. Men  något har påmint mig och jag vill inte ligga kvar längre. Jag har rest mig. Tänker andas.

Så låt mig gå...